Källa: SCB, BI
Anläggningsinvesteringarna uppgick till 83 miljarder kronor 2014. Till anläggningssektorn räknas el- och värmeverk, vatten- och reningsverk, transporter, post- och telekommunikation samt vägar, gator och järnvägar. Vidare ingår de anläggningsarbeten som görs i anslutning till nyproduktion av byggnader, till exempel schaktningsarbeten.
Mellan 1950 och 1972 steg investeringarna från 20 till 58 miljarder kronor (omräknat till 2014 års prisnivå) för att därefter falla tillbaka och pendla mellan 45 och 50 miljarder fram till början av 1990-talet. Satsningar i trafikens infrastruktur – vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar – blev då en politisk kärnfråga. Riksdagen beslutade att genomföra ett tioårigt program om totalt 100 miljarder kronor för att bygga ut kapaciteten i väg- och järnvägsnäten. Det ansågs som en grundläggande förutsättning för att upprätthålla en långsiktigt hög tillväxt i ekonomin. Bland större projekt som då sjösattes kan nämnas Botniabanan, Citytunneln i Malmö och Norra länken i Stockholm. Nu är det framför allt Stockholm och Göteborg som fått de riktigt stora infrastrukturprojekten. De tre största projekten framöver är Förbifart Stockholm, Ost- och Västlänken.
Utöver ny- och ombyggnadsinvesteringar läggs betydande resurser på att underhålla och reparera befintliga anläggningar. Den exakta summan som används till underhåll och reparationer är svår att mäta. Sannolikt rör det sig om mellan 20 och 30 miljarder kronor per år inklusive egenregiarbeten. Det innebär att det utförs anläggningsarbeten för sammanlagt 100-110 miljarder kronor per år.